medei

                                    


Jag läste ut Genom dina ögon (The Host) av Stepheine Meyer igår. Skrev ju redan igår att jag var rätt arg på Wanda och inte nog med det för sen fick hon mig att börja gråta. Vet inte om jag har gråtit till en bok förut, men jag tror nästan inte det. Grät inte vid de sorgliga delarna av The Twilight Saga, utan det var mest att jag log konstant vid allting som jag tyckte var bra. Så det var lite jobbigt igår när tårarna började rinna och inte nog med att det kändes lite konstigt så var de i vägen så jag inte såg texten.

Genom dina ögon utspelar sig i en science fiction värld där aliens aka Själarna har tagit över jorden från människorna eftersom de har för mycket ondska och våld i sig. Själarna är rakt egenom goda. Det finns t ex inga pengar längre eftersom det inte behövs, man tar bara det man vill ha. Och det fungerar.

Boken handlar om Vandraren (en själ) och Melanie Stryder (en människa). Vandraren blir placerad i Melanies kropp för att ta över den, som många andra själar gjort tidigare på de flesta andra människorna. Men det blir inte riktigt som planerat. Mel vägrar att försvinna och detta påverkar Vandraren starkt som börjar att känna som Mel gör, vilket resulterar i att hon älskar två människor hon aldrig har träffat. Tillsammans ger de sig ut i öknen för att leta efter dem.


   


Jag älskar Stephenie Meyer. Hon skriver otroliga böcker. Jag har läst alla hennes fem böcker som hon utgett (och ju en till halv bok typ) och jag älskar dem alla. De tillhör toppen på min lista över bästa böcker. Men först blev jag arg på Stephenie pga namnen på dem som tar över människorna. Själarna. Som om människor inte har en själ. Men det är inte riktigt så. I slutändan handlar boken mycket om kärlek och jag älskart.

Nu känner jag mig ledsen för att boken är utläst och jag väntar spänt på hennes nästa bok. När det än blir. Vad det än blir. 


                 Genom dina ögon får betyget 5 av 5 möjliga!