medei

Igår jobbade jag kväll och det blev en lång kväll med mycket spring, pratade med Jessika (en uska som jag jobbar med) idag och vi kom fram till att vi typ inte hade fått någon rast såsom igår. Det hände inget dramatiskt men det var saker hela tiden att göra. Var helt slut när jag slutat, men när jag kom hem kunde jag inte koppla av.. Åt lite yoghurt och läste lite i boken jag håller på med. Det hjälpte och jag kände mig rätt avslappnad, men det värkte i benen så jag satte på mp3:n men batterierna tog snabbt slut och då drar grannen igen med bas på full styrka.. Han hade fest nämligen.. Klockan var typ 12 och jag blev rätt irriterad, men jag tänkte "Skit samma" och la mig på soffan för att titta på TV så att jag skulle bli astrött.. Men det var filmen American History X och eftersom jag är efterbliven och inte har sett den tidigare så tittade jag så klart. Och blev fast. All trötthetskänsla bara rann av mig. Filmen var mycket bra. Jag hade föreställt mig den helt annorlunda. Hemsk är den ju så klart och i slutet satt jag bara och gapade. Jag menar det verkligen jag satt helt rakt upp i soffan och gapade. Blev så chockad.. Sen när eftertexten kom så kom även tårarna.. Kul! Nu hade jag ju totalt försört min nattsömn.. Filmen slutade strax efter kl.2 och då gick jag och la mig, tittade sista gången på klockan när hon kvar kvart i 3, skulle tippa på att jag somnade en kvart senare..






Kl.6 ringde väckarklockan imorse. Trött som fan var jag eftersom jag bara sovit 3h. Var tvungen att fixa matlådan och duscha så jag hoppade frukosten.Tänkte att det kankse var lungt på jobbet så man kunde ta en tidig frukost där.. Men så var det inte.. Innan jag ens visste vilka patienter som var mina blev jag inskickad för att byta av en nattpersonal inne på en jobbig förlossning.. Mamman var trött, bebisen vägde över 4 kg och en sugklocka användes. Men det gick jättebra sen när huvudet väl kommit fram ordentligt.
Var massor att städa och fixa och sen helt plötsligt var det en till förlossning jag skulle vara med på ch andra patienter behövde hjälp så tiden drog iväg och när magen värkte som värst var klockan halv 11 och då kunde jag ta en snabb macka. Sen blev det lite småkaos. En mamma svimma, en annan kom in med ambulans och en tredje hade en väldigt jobbig förlossning.

Hursomhelst så var jag tvungen att vara med på den jobbiga förlossningen när de skulle lägga en sugklocka och det hela slutade med att jag och en annan barnmorska hade ett varsin ben som vi hjälpte mamman att trycka och öppna bäckenet mer, en läkare stod och drog i bebisen för att den skulle komma ut och en annan barnmorska stod på en pall över patienten och tryckte på hennes mage.. Till slut kom bebisen ut, men då andades den inte så de sprang iväg med den, föräldrarna var ju helt ifrån sig och jag blev inskickad till ett annat rum där en annan bebis nyss hade födds. Innan jag gick in på nästa rum var jag tvungen att stanna upp och svälja gråten. Usch det var inte alls kul. Det var egentligen när jag hörde pappan springa och säga till mamman att bebisen andades som jag verkligen förstod vad som hänt.. Bebisen kom igång med andningen bra sen när den väl fick hjälp.

Allt gick iallafall bra till slut. Men det var som sagt jobbigt när man hade tid att reagera, när man är uppe i situationen så är man ju som sagt uppe i den och trots att man är hungrig som ett as (hade så klart inte tid att äta lunch sen heller) eller vad som så känner man ingenting för adrenalinet pumpar för fullt. Det är faktiskt en rätt häftig känsla när man kan göra någon nytta och alla mår bra sen.


Det blev ett långt inlägg det här, men jag kände att jag var tvungen att skriva av mig. Vi hade en "ventil" innan vi slutade, men jag tycker att det är rätt jobbigt att prata i en grupp, lyssnar helst, så det blir ju när jag kommit hem som jag bearbetar allting.