medei

Jag, Kina och Ida pratade lite i lördags.. Ida har precis gjort slut med sin kille, och han ställer tydligen massa jobbiga frågor till henne.. Vi undrade varför han ställde dessa frågor.. Vill han verkligen veta? Skulle han verkligen må bättre av att veta? Vi kom inte fram till något svar eftersom vi inte är inne i hans huvud och vet vad han tänker.. Men vi började tänka på oss själva.. Och det är verkligen så.. Vi frågar saker vi egentligen inte vill veta! Frågar är bara varför?! Jag vet faktiskt inte.. Jag är expert på att fråga om sånt jag innerst inne inte vill veta.. Vad håller man på med egentligen? Om personen i fråga svara på de vi frågar, blir vi oftast upprörda eller ledsna, och vi kan inte få ur svaret ur våra huvuden. Då tänker vi: Varför var jag tvungen att fråga? Men samtidigt så kommer det kanske upp en ny fråga i huvudet som vi förmodligen kommer att fråga, men innerst inne vet vi att vi inte, inte, inte vill veta.. 
Svarar personen inte på frågan, kan man inte släppa den, och man börjar spekulera i vad tystnaden betyder. Så man frågar om om om igen, tills den andra blir så irriterad att man blir ovänner.. Sjukt..

Varför har jag ingen aning om, för om jag hade det skulle jag aldrig med fråga en mongofråga.. Jag har provat att tänka att "nu ska jag INTE fråga, tänk på något annat istället", men ändå slinker frågar ur min mun.. Irriterande som fan!

Varför?