medei

Segaste och tråkigaste helgen.. Det enda som ska bli kul är kursen imorgon..

Igår var jag först i skolan, sen hann jag faktiskt åka hem med grejerna och byta om till jobbet... Jobbade till halv nio, sen gick jag hem till pappa och kolla på Idol. Stooort misstag. Eller det beror på hur man ser på saken. Han betalde min taxi hem och så fick jag 100 kr.. (kors i taket!) Men han var ju full när jag kom och helt drällig. Man skulle kunna tro att han är döv, för han har på tv:n så jävla högt, fick fan ont i huvudet. Min faster ringde och hade lite problem med en mobil hon fått av pappa (en av hans gamla, hade 3, köpte precis en ny för 4200 bara sådär som han inte ens är nöjd med..) Sen började han härja och tjata så jag hade lust att ge honom en örfil. Jag vet inte vad det är för fel på halva min släkt (pappas släkt), de vet att han inte ska dricka, men ändå säger det att det är okej, eftersom det "bara" är 1 grogg, 2 snaps och 2 starköl! Eller att det är okej för att det är fest eller helg. Eller att det har varit en lång dag på jobbet och han känner sig ensam.. Men hallå!? Varför är han ensam och mår dåligt från första början? Kan det inte bero på att han är alkolist? Hur ska man ens kunna bli bättre om man inte inser sina problem eller ens famlij inte vill inse och stötta? Förra året var han ju på behandlingshem i 1-2 månader var han ju på behandlingshem och idioterna vägrade komma på  familjegrejen de hade. Vad ger det pappa för signaler? Fan, jag blir så jävla arg! Inte bara på dom,  utan mest på honom att han inte kan tänka på mig och Sandra.. Han är ju inte bara alkolist, han har ju köpproblem också. Köper nya dyra apparater hela tiden, trots att han har kronofogden efter sig.. Smart?! Neej!! Han lever i någon himla fantasivärld. Han var tillsammans med en tjej för en massa herrrans år sen, som bestämde sig för att satsa på sitt e, men sen har hon gift om sig. Och nu är hon otrogen mot honom med pappa, och pappa tror att hon kommer lämna sin man för honom. Men hallå? Det fungerar inte så, och så bor hon i Göteborg, och vill inte flytta därifrån, och pappa vill inte flytta härifrån, men ändå tror han att det kommer fungera. Hon var tydligenm här förra helgen, och i våras eller så, och då var jag och Sandra där för att äta lunch, båda var pissfulla och äckliga hela tiden.. Och tjejen behandlade mig och Sandra som om vui fortfarande var 5 och 7.. Hallå vi är 18 och 20, vi är inte dumma i huvudet och tycker inte om att prata bebisspräk och förstår första gången man säger något, efter 8:e gången blir vi bara trötta.. Men vad tror de?! Pappa är sjuk, han är alkolist. Tjejen är sjuk, hon har MS. Man kan inte bli frisk från MS, och vem ska ta hand om henne när hon får skov? Pappa kan det inte, det kan jag lova... Dags att vakna till liv kanske?

Nu har jag iallafall skrivit av mig lite, och jag har försökt. Jag har det. Men nu ger jag fan upp.. Jag skiter fullständigt i hur han lever sitt liv, bara han inte förstör mitt mera.


PS:  Någon som vill ha en katt? En hel svart honkatt som är född i april och en röd hankatt som är 10-13 veckor gammal, min faster har dem och de måste bli av med dem.. Jag skulle gärna ha en eller båda, men jag är ju superallergisk :(